Det har varit ont om korta tampar ombord, bara två stycken, och de är för grova för att fungera väl i den knap som sitter på fördäck. När de gamla ändarna som bara var smälta börjat fransa upp, och jag av en händelse passerade en Biltema som sålde rep billigt i längder om 30 meter, var det dags att ta tag i det.
Biltema är Biltema. Kvalitet är inte deras signum vilket ska visa sig senare, men det funkar. Men i stort är Biltema ungefär som Ikea, det finns saker som har kvalitet, men de är då nästan lika dyra som någon annanstans. Annars har jag beställt rep av bättre kvalitet till hyggligt pris på repbutiken.se.
Över disk i Stockholm är ett besök på fd Pille Repmakarns, numera Rep och rigg på Skeppsholmen lite av en upplevelse. Man får det man betalar för helt enkelt. (Är du ändå där, se till att ha tid nog att skrota runt, ganska bokstavligt, även på Tackel och tåg. En lisa för själen. De har när detta skrivs tillfälligt stängt för renovering.)
En bra genomgång över dimensionering av förtöjningsmateriel finns hos Svenska sjö; Förtöjningsbroschyr. Det är grövre än man tror. Enligt deras rekommendationer skulle Medewi använda 14mm tågvirke. Det går dock inte att lägga två så grova tampar på den enda knapen i fören, så jag går faktiskt ner en storlek, men även 12mm är i mesta laget. Kanske tar försäkringsbolaget i. Ren brottslast är knappast problemet, men jag gissar att de tar höjd för nötning på båtar som ligger mer permanent förtöjda på mer utsatta platser. Jag får istället hålla koll på slitaget och byta gods i tid.
Jag kommer inte skriva en till splitsinstruktion som det finns mängder av på nätet. Till exempel den här från Hinsholmen jag hade framför mig på plattan eftersom jag inte kommer ihåg hur man gör mellan gångerna. Det sagt, jag är en inbiten motståndare mot instruktionsfilmer istället för texter, men nämnda text är så gott som obegriplig även för mig, så för just det här ämnet rekommenderar jag faktiskt att titta på till exempel Polyropes filmer på youtube för att förstå. (Samma gäller andra splitsar och taglingar. De gör sig inte så bra i text helt enkelt.)
Jag använde de enklare splitsnålar av plast jag har. Det finns i princip två sorter. Dels enkla rör, ofta av plast, som de jag använde nu. När man använder dem för man in änden i röret och tejpar helt sonika fast den med ett varv tejp runt. Det blir väldigt mycket tejpande, men fungerar för flätade linor där man oftast bara gör ett par stick.
För splitsar med slagna linor där man gör många stick med varje kardel för sig blir det olidligt och man vill ha den andra sortens nålar av metall. De har en liten hake man kan häkta fast linan i så att man sliper tejpa fast änden i nålen. Det finns en liten risk att den häktar av, men det är bara att backa och försöka igen. De är dyrare och jag har bara sådana för lite klenare dimensioner.
Tampen från Biltema var på 30 meter med öglesplitsar i båda ändarna. Jag ville ha ut tampar för bryggförtöjning, ett par lite kortare för aktern vid bommar och vad som nu blev kvar som lagom mycket längre för fören. Jag tog de befintliga öglorna och drygt fyra meter av varje ände till aktern, vilket lämnade mig lagom till tre tampar om knappt 6,5-7 meter efter splits. Efter att ha taglat alla ändar (jag gillar att inte svetsa änden utan låter gärna ändarna fransa upp sig till små tofsar) som skulle vara lösa gjorde jag öglesplitsar på de längre tamparna.
De två första gick bra, men den tredje krånglade för mig. Första tecknet var när jag tog ut kärnan ur höljet och fick med mig ett mindre trassel av tråd från höljet, inklusive någon ganska lång lös tråd. Kunde jag verkligen ha skadat höljet såpass att så mycket tråd lossnat? Det verkade inte rimligt. När jag senare skulle göra det sista insticket av kärnan genom höljet var det stört omöjligt. Jag insåg att jag måste ha stött på ett ställe där man har skarvat ett eller flera garn i höljet. Det gör man förstås även på tåg av högre kvalitet, men jag tror inte skarven är lika klumpig i allmänhet, utan här blev jag nog lite biten av snålheten.
Min lösning var att kapa linan och göra tre korta och två längre istället för tvärtom. Att göra splitsen på det nya stället gick bra.
När öglan är olastad finns det en liten risk för att höljet glider upp igen och blottar kärnan. Så länge den inte glider mycket är det väl mest ett estetiskt problem, men det stoppas enkelt av en sydd bänsel där öglan går ihop. Jag valde att göra bänslingen i olika färger på de korta och långa tamparna för att lättare se skillnad på dem. I retrospektiv borde jag ha gjort likadant med taglingen.
Så varför gör man det här? Det är snyggt med splitsade och taglade tampar. Visst kan man smälta av änden och slå knopar istället, men det blir inte samma sak. Det håller inte heller lika bra, en smält tagling kommer ofelbart att gå upp och fransa sig förr eller senare, knopar har i allmänhet inte samma draghållfasthet som splitsar. Knopar fastnar och trasslar sig. En splits är mer funktionell.
Det är billigt att splitsa. Man sparar pengar på att köpa tåg i bulk, kapa och splitsa själv. Den utrustning man behöver är enkel och kostar inte mycket. Man kan ha med grejerna i båten och pyssla när man har tid över. Mina första splitsar gjorde jag med den då väldigt lilla dottern sovande på en filt under ett träd i Nyckelviken, det jag behövde hade jag stoppat med i vagnen.
Och det är helt enkelt ganska roligt. Bidragande till det är att det är ganska enkelt att få till splitsar som ser lika bra ut som åtminstone de massproducerade du hittar i affären. Att tagla snyggt är inte heller svårt, men kräver noggrannhet.
Till sist ett boktips på temat för dagen, Knop, stek & splits med tidigare nämnde Pille Repmakar’n. En trevlig bok i samtalston där Göran Romare och Ulf Söderqvist fått stå för text och bild. Den finns inte längre att köpa ny, åtminstone inte på nätet. så jag länkar till biblioteket. Går kanske att hitta på antikvariat.