Sjösättning med förhinder

Så är då Medewi i sjön till slut. Det har varit en lite trasslig sjösättningshelg. Evenemanget som brukar gå av stapeln i månadsskiftet april-maj kolliderar friskt med dotterns födelsedag, den här gången fullständigt då vi skulle sjösätta samma tid som dotterns kalas för dagiskompisarna inträffade.

Av familjepolitiska skäl gjordes uppdelningen att jag tog hand om kalaset tillsammans med dotterns mamma medan Elin fick tillbringa eftermiddagen i Årstaviken med lite instruktioner i bagaget. Berättar man bara att man är ny och osäker får man gott om hjälp av de andra i klubben så det skulle gå bra.

Sedan utbröt det strejk. På riktigt alltså. Kranföretaget som klubben anlitat för sjösättningen stod utan förare och ingen sjösättning skedde på lördagen. Den kanske skulle komma igång på söndagen, då vi skulle ha sjösatt enligt plan, men eftersom man skulle köra enligt den ursprungliga planen, fast förskjutet, insåg vi att vi inte skulle komma i sjön på söndagen och att vi skulle kunna skjuta på förberedelserna för sjösättningen till måndagen då dottern inte längre var hos oss.

Det var alldeles för praktiskt för att vara sant, för sent på lördagen får vi plötsligt beskedet att de ska sjösätta alla båtar på söndagen. Enligt den nya planen skulle vi börja sjösätta vid femtiden, en tid man normalt är klar för dagen. Jag förstår ärligt inte riktigt hur man tänkte här. Att man under kaosartade, improviserade former skulle klara av att sjösätta dubbelt så fort som man tänkt och lärt sig att göra enligt plan kändes en smula orealistiskt, minst sagt. Jag övervägde att spela på att det inte skulle gå, men vågade inte chansa. Nu stod vi plötsligt med både förberedelser, barnkalas och sjösättning att hinna med på en och samma dag.

Så det var till att knata ner på morgonen, riva däckställning, provrycka motorn för att den skulle starta snällt under sjösättningen, montera den, tvätta skrovet lätt, polera upp snobbranden som blekts ganska hårt, handvaxa skrovet lite snabbt, montera mantåg och rigga tampar för sjösättningen.

Sedan hem för att duscha, byta om, plocka upp dottern och bege sig iväg för att förbereda barnkalas medan Elin gick ner till båten för att tvätta däck och sittbrunn och vaxa delar av den senare. Under kalaset fick jag SMS ifrån klubben om att allt gick som smort och att de i varven före oss skulle skynda sig dit. Så när kalaset var slut fick vi hetsa dottern hem så att jag snabbt kunde byta om och sticka ner till båtklubben för sjösättningen.

När jag kom dit ett par minuter över dags var det misstänkt tomt på folk på planen där jag hade förväntat mig en samling och upprop. Några båtgrannar visste att berätta att sjösättningen var avblåst och nu skulle fortsätta 1:a maj, på tisdagen. Tydligen hade en av de två kranarna havererat och stått still en stund och det sedan visat sig att den andra behövde bryta upp vid fem, så om det funnits några förhoppningar om att få allt i sjön på söndagen kvar sköts de definitivt i sank där. Jag är lite irriterad på att man inte var lika snabb med att informera om det, man måste ha vetat ganska långt tidigare på dagen att det inte skulle gå. Nu var det bara att packa ihop och cykla hem igen.

Bistert väder hela våren har hållit fixandet till ett minimum, förutom grejandet med motorn. Men nu fick vi en dag till för förberedelser och med lite mer värme i luften kunde vi göra åtminstone ett par av de planerade åtgärderna på måndagen. Bottenfärgen får klara sig en säsong till, i synnerhet som vi nu ligger i Mälaren, men skarven mellan skrov och köl behöver slipas ren och bättras till nästa säsong och ny bottenfärg får tas i samband med det.

Däremot fixade vi infästningen av gasfjädern till stuvluckan i aktern. Efter vad som uppenbart varit åtskilliga försök till halvmessyrer som inte fungerat borrade vi ur pluggar underifrån, spacklade i med plast och drog fast med genomgående skruv, låsmutter och kapellbricka. Det är ett oväntat lyft att inte vara tvungen att hålla uppe luckan med huvudet när man ska ner i stuven och inte ha en lossnad gasfjäder som är i vägen i den.

Och så åkte grabbräcket på igen. Det som Andreas tidigare monterat bort för att skoten kan fastna i det och för att det fick Medewi att se ut som en Maxi 68. Själv tycker jag att den ser naken ut utan och får för mig inte bara angenäma associationer till diverse Norlin-ritade Albin-modeller, men framför allt blir det lite väl ont om saker att hålla sig i på fördäck. Det blev väldigt uppenbart när fyraåringen klev ombord förra sommaren att det fattades något. Av någon anledning fick jag med mig svart sikaflex ifrån affären, men eftersom det inte skulle användas någonstans det syns så mycket fick det gå ändå. Eftersom sikaflex är sikaflex hade jag snart svart sådan precis överallt.

Tisdagens sjösättning till slut bjöd på strålande väder och med två kranar fick vi alla båtar som var kvar i sjön på förmiddagen. Jag högg linförarjobbet som jag brukar försöka för att man då har en väldefinierad uppgift som håller en sysselsatt hela tiden och inte behöver gå och leta jobb mellan lyften. Så undertecknad är killen i röd t-shirt som är lite för snabb för att vara skarp och håller i fören på Medewi.

De jobb som hägrar framöver är påmastning och montering av innertak, hålen i innertaket är plastade för att skruvarna ska ha något att fästa i igen. Jag behöver fundera lite på hur VHF-antennen är dragen i samband med det för att slippa demontera taket varje gång masten ska av i framtiden. Sedan är sommaren här.